Oh Joy!

Lycka!
Starbucks kommer till Sverige!
Bara till Arlanda flygplats, men ändå... Man känner sig ju bara gladare genom att veta en staris befinner sig i samma land som en själv!



Give me a White chocolate mocha , pretty, pretty pleeeease

Till alla er

Från Mig och Doris D trevlig Lördag!



Ni kan se Doris D uppträda på Globen nästa helg iförd en klarröd långklänning från Louis Vuitton Det är slutsålt, men om någon skulle råka ge mig en 3 våningsvilla, med balkong, längs stranden i LA, ja då kan det ju hända att en plats råkar bli ledig...
I'm just saying...

Hoho sis sluta hosta

Hola!

Nu sitter jag hemma i Kila, Sverige, Europa, jorden, Universum, allt som finns efter det + andra världen (Den världen som besitter Aliens, dit vi en gång kommer och blir gröna)

Sis sitter och hostar (blir lite lätt arg på henne, då hon hostar mig i ansiktet) Fast jag blir väl ändå sjuk, då jag har befunnit mig ute mestadels av veckan... och fullkomligt frusit häcken av mig...
Barnehage... 3 dagar.. no comments...

Idol går het i rutan och i skålen ligger ett färgrikt hav av M&Ms. Frågade just sis hur hon trodde att de stämplade själva M&M- loggan på varje kula. Fick inte riktigt något svar... och känner mig nu lite upprörd över detta...

Nästa vecka har jag fått 3 dagar jobb (Ingen barnehage.. Thank u god... men fortfarande... no comments...) Börjar dock inte förrän på torsdag. Men man vet ju aldrig, kanske får jag ett tidigt sms om ledigt jobb, så jag får slänga mig i bilen och köra som en komet mellan Sverige och Nooorway...

Annars Halloween till helgen... OH Parre och jag ska klä ut oss till... pumpor...
eller iaf karva pumpor...
Men vad ska vi klä ut oss till?
Fortsättning följer...

Btw hur kul är inte Christine programmen...

Sveriges Hjältinna

Jag tar er tillbaka till söndagen den 17 oktober 2009...

Lalalalala... Sofia öppnar frysen. Sofia blir lite arg på frysen, eftersom ett visst galler trillar ner HELA tiden (vilket kan göra även de mest positivaste personen suicidal). Efter lite krångel får Sofia äntligen ut sin brödskiva ur frysen (Flickan ska nämligen äta lite bröd innan hon så käckt tänkt att gå till gymmet) Den målmedvetna tjejen går fram till mikron, lägger i den helfrusna, stenhårda brödskivan och trycker på defrost.
Sofia går i väg för att inspektera hur det går för tvättmaskinen (Den målmedvetna flickan hade bestämt sig att tvätta lite kläder så här på sin lediga dag). Det gick dock inte så bra, då den stackars flickan inte kunde få upp locket på tvättmaskinen.
Sofia kommer i håg sin lilla brödskiva och går med lite surmulna steg mot köket (Man må ju få vara lite irreterad när man inte kan få ut sina blöta kläder). När den lite irreterade tjejen når köket känner hon en konstig doft av rök. Hon vänder blicken mot den vita mikron, och får sig en smärre chock. I genom mikrons dörr pyser det ur stora moln av rök, likt en skogsbrand som blivit instängd i en lite låda. Den modiga flickan slänger sig mot den vita, pysande lilla saken, slänger upp dörren och räddar det lilla brödet från att fatta eld och gå en säker död till mötes. Efter den tappra räddningen, slänger sig den modiga tjejen mot fönstrena. Men det är svårt, mycket svår, hon måste kämpa sig igenom röken, som då blivit mycket tjock. Hon kryper på knäna och när hon nästan trott att hon nått pärleporten ser hon fönstret, slänger sig fram med den sista kraften hon har kvar och trycker med all sin styrka upp den lilla glasrutan.
Pfjo tänker hon, inte hade det varit glamoröst att kliva igenom pärleporten i mjukiskläder...

Epilog:
Även fast det gått en mängd tid, kan man fortfarande känna lukten av rök hemsöka den lilla lägenheten på Jessheim, och påminna om hur där en gång tagit plats ett hjältemodigt räddande som nästan kostat sin död.

Sofia, den modiga flickan fick inga bestående men, men hon utvecklade en svår fobi för vita mikros.
Den hjältemodiga flickan fick pris från livsmedelsverket för att ha riskerat sitt liv för sitt lands resurser.

Citerat från Sveriges president:
...."Om alla skulle ta vara på sitt livsmedel på detta sätt, skulle vi inte ha någon hunger, ingen fattigdom. Vi skulle inte behöva vara rädda att maten skulle ta slut, pga vårdslöst användande av det som vi behöver mest i livet. Vi måste alla göra som den här flickan. Ja jag säger det igen Om vi vill fortsätta knata runt på vår heliga jord, måste vi alla göra som den här flickan"...

Den kända brödskivan går nu att inspekteras på Historiska museet i Stockholm.

Att få upp tvättmaskinslocket

Hola!.. det var ett tag sen!
Kanske ska skriva några rader så att inte min blogg dör ut i intet... det vore ju för förskräckligt...
Borde kanske också byta min headline Sofia, NJ, USA... jag vet inte, den känns ju inte riktigt rätt om jag får vara ärlig. jag har ju liksom bytt körning hit och dit av ungar, till all sitta som en zombie vid kassa på Duty freen. Ja för zombie det blir man kan jag säga... man sitter i timtal och upprepar samma visa om och om och om igen:
Jag : Boardingkort?
J :Tack
J:Ska du byta flyg i dag
Kund: Ja jag ska ut och flyga idag
J: Men ska du flyga, mellanlanda, (hallå människa snacker du svensk/norsk eller?)
Kund: Det tror jag inte (eller annan... "nej det vet jag faktiskt inte")
J tänker: %&/%&///&&/%%&&/(/(()/&&/(/()
40 år senare:
J tänker: Nej för fasen jag dör, ge mig rast! Jag kommer svimma rakt över kassan... på en flaska som går sönder... den gräver hål i mitt huvud... och jobbet blir min död...

Ungefär så är det... och nu damer och herrar ska jag inte bara sitta där... nej nu ni kan ni också snart bli incheckade hos mig (eller Marie) för vi ska nämligen bli uppsnofsiga incheckare.
Men jag ska varna er. Om ni går till en av av våra kassar då kan jag inte garantera att inte ert bagage hamnar någonstans, somewhere dit ni inte riktigt hade tänkt er...
eller kanske ni hamnar somewhere, dit ni inte hade tänkt åka... men det ju är bara små petitesser...

Annars så var vi ute i går... i käcka Jessheim. Halv 11 skulle jag hämta Marie på flygis för hon jobbade. Ingen Marie... jag körde tusen varv runt flygis... ingen Marie...och så hade jag glömt mobilen... så då tänkte jag att hon nog hade somnat vid kassan på jobbet. Så jag åkte hem och gick ut själv.

Eller kanske inte... hon hade stått där uppe, jag kört där nere, hon tog bussen hem... och när klockan var nästan halv ett pallrade vi oss ut...

Just nu sitter jag och guppar runt på min luftmadrass i det inte så lite trånga rummet.( Det är som att bo i en städskrubb, fylld till tusen) och funderar på hur jag ska kunna öppna den fördömda tvättmaskinen...
Den vill mig något ont det vill jag lova...

Cheers!